matematik

Fasade lite för att jag skulle behöva sitta och räkna matte från åk 6. som testet på internet visade. Men efter att ha gjort ett test i skolan så behövde jag bra repetera multiplikation och bråk. "räka med bråk" ;)

Men böckerna jag måste köpa! Helvetes jävla ****!!!

Dyyyyrt.....

Inte nog med det, så kommer jag att behöva investera i svenska A boken som kostar 549:-

Snälla små barn! plugga när ni kan, när ni går i skolan! Det kostar er ingenting!
När ni kommer upp i ålder och måste plugga i kapp, då blir det dyrt.
Och med dom här priserna kanske ni förstår varför skolan vill att du behandlar böckerna försiktigt. För det blir dyrt att ersätta.

hittills så har jag nog lagt ut närmare 3000:- på böcker...
Engelska 1,2 och 3. 500:- styck, 1500:-
Matte 350:- styck, 700:-
Svenska A, och snart även B, 549:- och 449:- 1000:-

Kommande kurser:
Engelska A och B 449:- styck 950:-
Kemi 559:-
Biologi 449:-
Samhällskunskap 349:-
Teknik 349:-
Matematik A och B 400:- styck, 800:-


Jag VILL inte ens räkna ut totala summan för skolböckerna jag kommer att betala....

Och juste, höll på att glömma, varje kurs kostar 100:- att gå i också....

Mycket här, och lite där.

Ibland så kommer den där bomben.
Jag känner nog hur den är på väg.
Och jag vet även hur mycket jag kämpar med att utplåna den innan den nått sitt mål.
Vet ni vad jag talar om en?

Men svaret är ju ganska uppenbart, är det inte det? Depressionen.

Jag har så pass fullt upp om dagarna att jag inte hunnit känna hur jag mår, förrän igår, då jag helt plötsligt stod där och inte hade en vardag kvar. Kurserna var redan klara, och man kunde inte söka till nya kurser, för ansöknings perioden har gått ut, kurserna är fullsatta, eller annat liknande som satte käppar i hjulen. Så igår kväll kände jag hur ångesten långsamt kom krypande, hur naglarna försiktigt rispade i huden för att sedan gräva in naglarna fullständigt.

Jag tog dom magiska vita sakerna, dom som läkaren ordinerat ut för att jag ska må bättre. Men i morse så hjälpte dom inte längre. Jag hade turen att hitta en 50-lapp på gatan när jag var på väg till ett möte.
Och det ända som jag kunde komma på att göra för denna 50-lapp, var att åka till simhuset och simma i 40 minuter.
Jag mådde stegvis bättre, men inser nu när jag sitter ensam hemma, då min man jobbar kväll. Att denna underbara ovälkomna väninna som jag har, ännu en gång vill komma på en kopp kaffe med extra klös.

Jag jobbar nu motigt bort detta. Jag gör allt jag kan.

Lösningen på problemet fick jag för några timmar sedan, då min lärare i svenskan lyckats fixa så att jag kommer att få gå på kurserna i alla fall. Och det redan nästa vecka. Min vardag har lappats ihop. Jag kommer att ha något att göra varje dag. Schemat är ointressant för dig, och även för mig, jag har dessutom ingen lust att ge min paranoia en boost av att fundera på om du förföljer mig.

Jag måste nu skaffa fram ett sim kort, då jag upptäckt att när jag simmar, så mår jag för stunden bättre.
Ångesten ligger och flyter på ytan med kalle anka i famnen, fnissar med sig själv, om hur trevligt det vore att ge kalle ångest. Hon missar därmed att jag stigit upp ur vattnet och redan är på väg hem. Hon får springa ikapp, och kom hem gjorde hon inte på ett tag. Men nu är hon här. Sitter och plågar mig till att plåga mig själv.

Jag biter ihop, ger henne en käft smäll och skriker låt mig vara, grannarna måste undra. "nu gormas det där nere igen" och jag muttrar tillbaka "nu dundras det igen".


Jag gör mig nu en kopp te. Tar min medicin. Hoppas på att få simma igen. Hoppas på att få skolan ordnad.

Vinkar adjö till fru ångest för denna gång. Men säger innan hon går att hon alltid är välkommen tillbaka. Hon vinkar glatt och svarar med ett flin, "det gör jag gärna". Jag stänger dörren och säger för mig själv "så fan att du gör."


Ha en trevlig kväll mina bloggläsare. Hoppas att eran ångest har varit snäll idag. Om nu en ångest kan vara snäll.....

skolan går bra nu och jag är stolt,

Jag är otroligt stolt över mig själv.
Att jag kämpat så hårt med skolan, och att det nu börjar visa resultat.
Matten börjar nästa vecka, och svenska A blir det i maj.

Jag har inte mycket kvar nu.
Samhällskunskapens kurs hade för få sökande, så kursen blir inte av. Får därför söka det till hösten, och det sög ju....
Historia
Biologi
kemi och teknik, blir det också till hösten.
Förhoppningsvis så kan jag läsa matte A som en sommarkurs, eller intensiv kurs som det då kallas då kurserna bara är på 4 veckor.

Sen är det bara engelska A och B samt svenska B kvar.

Vad som kommer där efter det vet jag inte.


Men jag kan säga så här. Att ha en kompis att gå kurserna tillsammans med vore inte dumt alltså... Känns väldigt ensamt. Och när en kurs är slut, så börjar en annan, och det innebär, nya klasskompisar, som man får bekanta sig med i 4-8 veckor, sen är den slut och samma sak igen. nytt folk.

Spending my day with my Sister!

Jag har inget vettigt för mig idag.
Så jag ringde Jenji. Problemet är att hon är ju en riktigt sju sovare, så fick ringa ett par gånger innan hon svarade
"hallå"
"hej! vad ska du göra idag"
"öööö, jag vet inte, vadårå?"
"ska vi hitta på något?"
"jo det kan vi väl, men det är jätte stökigt hos mig"
"har du tittat ut eller, det är ju solsken!"
"ja!"
"vi kan j ta en promenad?"
"ja men det kan vi göra!"

När jag kom hem till henne, så åt vi först lunch, men problemet är att det dära stöket, jag tål det inte, blir hel knäpp! Så det tog inte lång tid innan vi hade damsugaren i handen, drog igenom lägenheten, och vips, en timme senare, så blänker det!

Dumma mig, haha jag städar hos alla som jag kommer hem till, ser jag stöket, så kan jag inte låta bli. Mina kompisar måste hata mig haha.

Nu ska vi nog hitta på något annat. Är ju inte ofta som jag träffar min älskade syster ^^


BTW, notera min nya frisyr!
Var hos mamma igår, och klippte håret, samt färgade in slingor!
Och jag är super nöjd! :D:D:D

solen skiner

och livet flyter på.

Inget nytt här inte.
Gjorde nationella provet idag i svenska åk 9.
behöver nog inte nojja mig.
"du har redan ett starkt vg carro."

(man kan inte få mer än VG i grundkurser åk 9. i matte, engelska och svenska....)

Jag har iaf lyckats samla på mig 400 kurs poäng :) Ett steg i rätt riktining när jag ska söka utbildningar senare i livet. Men för att komma in på dom kurser jag planerar måste man ha 2000 poäng eller mer >.<

Dagens kreativa.

Nu ska jag avslöja för er.

Jag ska avslöja min lilla hemlighet ;)

Jag har ju börjat på en "diet", som jag snarare kallar för livsstil, och den heter så gott som LCHF, och jag bara antar att ni har hört talas om den tidigare...
Och jag säger det redan nu, alla kritiker, håll er borta med era spydiga, jag vet allt, kommentarer, för jag är definitivt INTE intresserad.


Jag har käkat strikt lchf i hela 6 veckor och har gått ner hela 9kg!

Och är damn proud of my self, kan jag säga :D

Jag har en del kg kvar, men kämpar på! Stora målets belöning, blir att shoppa loss på H&M, för hela 1000:-, och tro mig, när jag är klar, så kommer det att behövas, kan säga att mina kläder tappar jag redan, jeansen MÅSTE jag har skärp i, annars tappar jag bokstavligen dom! Haha!
Underbar känsla må jag säga.

Om du skulle vilja påbörja denna "diet" så rekommenderar jag dig att googla på all POSITIV information om vad man "får" och "inte får" äta. Och jag önskar dig all lycka att klara detta!

Jag kommer inte att blogga om hur jag gjort, för dom bloggarna finns det redan gott om. :)

min vikt, kommer jag inte heller att skriva. Jag vill inte skapa någon slags tävling här, jag vill bara visa för hela världen hur stolt jag är över det ajg redan nu lyckats åstadkomma :D::D

Dagens outfit

Torsdagen den 23/2-12

Fredagen den 24/2-12

Måndagen den 27/2-12

Detta är en bra dag.

Känner mig pigg idag, även om det blivit allt svårare att vakna på mornarna. Jag kan bara inte öppna ögonen och resa mig upp, jag kan bara vända mig om och somna om. Så varje morgon ringer Alex, kl 9, och säger att det är dags att gå upp, "Kaffet är färdigt".

Solen skiner, och våren känns allt närmare, och jag kan inte låta bli att längta ut till min trädgård. Jag som bara för några år sedan hatade att hålla på i jorden, bland insekter och maskar, älskar nu att rensa ogräs. Men som mamma sa i fjol, "odlar du ogräs eller?" eftersom att jag hade sparat en massa växter som jag inte visste vad det var, och det visade sig att hela rabatten var full med ogräs haha! Men som man brukar säga, man lär så länge man lever :)

Jag planterade i höstas vårlökar, minns inte vad dom heter eller hur dom ser u, så det blir en intressant överraskning. Nästa månad så ska jag köpa blomjord, så jag kan planera om mina inne växter. Jag är egentligen ingen guru på blommor, jag glömmer ständigt bort att vattna mina stakars blommor, och det är ofta som jag ser att dom hänger och ser väldigt törstiga ut, och då gör jag misstaget att jag ger alla blommor för mycket vatten. Men jag har ju haft mina blommor i nästan 4 år nu, och dom lever än. Så jag tror inte att dom mår allt för dåligt av min behandling haha! Jag tror att dom flesta av mina blommor är garderobs blommor. Eftersom att dom tål så mycket.

Jag har planer idag, på tal om inget alls, att ta mig en promenad i solen, det är andra dagen i rad som den är uppe nu. Och hur mysigt är inte det?! Skulle dock vara riktigt nice med ett par rejäla promenad skor, jag har bara mina sneakers, och dom håller på att falla isär....


Nä nu ska jag inte tråka ut er allt för mycket, ska nog ta och käka min frulle nu (kl 10,13) och sedan traska ut :)

Dag för dag, vecka för vecka.

Dagens låt.

Jag mår idag bra. Känner mig pigg. Har mest varit sängliggande. Sovit mycket. Har inte orkat med någonting alls. Har varit i tvättstugan, handlat mjölk å så, men det är väl allt.

Alla hjärtans dag spenderade jag såklart med Älskling. Vi slappade mest i soffan, då vi är luspanka just nu och inte hade råd med något mer än så. Vi ska fira ikapp någon annan dag :)

Jag har varit på konsten en del också. Målat vidare på en tavla till utställningen i sommar. (mer info när det närmar sig)

idag fyller min svägerskas dotter år, så vi ska dit senare ikväll och fira detta.
Men vad hon får av oss skriver jag inte nu, eftersom att hon läser min blogg ;)


Nu ska jag bara orka ta min in i duschen, och försöka reda ut fyra dagar med tovor. Har iof haft flätor hela tiden, men har sovit med dom, aldrig flätat om och borstat där i mellan. Så det ska jag försöka göra nu.
Hatar när jag inte sköter håret. Blir oftast så när jag mår dåligt.

Men nu är det fyra dagar sedan olyckan, och jag ska väl ta mig i kragen. Inte låta detta sänka mig. Pratade med min LSS-handläggare om det som hänt idag, hon hade inget att säga, satt mest tyst, jag tror inte riktigt att hon visste hur hon skulle reagera på det.
Jag åker ju taxi för att jag inte kan åka kommunalt, ska jag nu inte kunna åka taxi heller för att jag är rädd att det ska hända igen? Jag kommer ju bli totalt isolerad tillslut.
Så vänta er det. Om 3 år så sitter jag i min lägenhet och lever bakom en data skärm, haha! Beställer maten på nätet, kläder hygienartiklar ect, det skulle se ut det :P


Nä nu ska jag fixa mig i ordning, så jag är klar när vi ska åka.

Bilolyckan jag aldrig glömmer

Älskling räddade mig än en gång!


Jag känner mig mycket bättre efter omständigheterna.
Har ont i huvudet och axeln, men det är förståeligt.

Kan kortfattat berätta vad som hänt idag.

Jag försov mig i morse och fick fixa mig på 10 minuter för att sedan springa ut till taxin. Jag kände redan när jag vaknade att jag inte ska åka till skolan idag, men gav mig av i alla fall.

När jag åkt i taxin i 10 minuter börjar jag upptäcka hur chauffören vinglar allt mer på vägen, fram och tillbaka, för nära väggrenen, för nära som andra bilarna.
När vi åkt en bit till så åker vi ner i diket, och han sa bara "hoppsan" och joksade sig upp och körde vidare.
5 minuter senare så kör han mot rött två gånger och kolliderar nästan med en annan bil i korsningen, och jag kände mig bara mer och mer rädd.

När vi åkt ca 10 minuter till så åker han upp på trottoaren och "vaknar" ur sin dvala. En bit där efter minns jag inget av, men det var i den kända Brommarondellen, som minnet svartnade. Den rondellen är kännt för att vara tuff att ta sig in och ut i...

När vi nått Alvik, så är det ett stort glapp mellan taxin och bilen framför, och jag ser hur chaufförer sitter och sover. Jag tänkte först att nä nu väcker jag honom, men bestämmer mig för att låta bli, "han ska få lära sig".

Han vaknar och ser detta glapp, samtidigt som han trycker hårdare på gasen så somnar han än en gång, och kör i 60km/h (57kn/h för att vara exakt)
Rakt in i baken på en annan bil, som i sin tur åker in i bilen framför sin.
Chauffören, fattar inte riktigt vad som just hände, och kliver ur bilden för att kolla hur det gick, och direkt efter in i bilen för att åka iväg.
Personen i bilden framför går då fram till taxin och sliter upp dörren "du kan ju inte bara dra!"

Jag får sån panik över hela resans situation och sliter åt mig mitt färdtjänst kort och kutar för livet upp till tunnelbanan, chauffören springer en bit efter och gormar att jag inte bara kan dra. Personen i den andra bilden gormar i sin tur på chauffören, "vart fan e du på väg!"

jag står på perrongen i 1 minut innan tuben kommer, jag stor gråter och pratar med färdtjänstens "resegaranti" och berättar vad som hänt, och får en usel kommentar "och vad vill du att jag ska göra åt detta" "ja jag vet inte"

På tunnelbanan hjälper tre kvinnor mig att lugna ner mig, en man reser sig från sitt säte och ber mig sitta där, jag får näsdukar och tröstranden, alla vill veta vad som hänt.

När jag väl är framme i skanstull, så vet jag inte vart jag befinner mig, en av kvinnorna går på samma skola som jag och följer mig hela vägen till klassrummet.

Väl på plats så ringer jag taxi bolaget och berättar allt som hänt.
"men kära Carolin, det här är inte klokt!! jag ska göra en anmälan"
han skickar en ny taxi och jag får åk hem gratis.


Nu några timmar senare så har jag tagit reda på en del om chauffören och jag kan väl säga så här, detta är inte första gången....
Och varför jag ens fortsatte till skolan och inte hem förstår jag inte, jag var så bestämd på att jag ska vara i skolan idag och det var väl därför, och sen var det nog chocken som gjorde det också.

dagens glädje-gratis

Dagen är underbar idag. allt flyter på som vanligt. Torsdagar är min vilodag. Dagen då jag inte har något inplanerat. alla andra dagar är det något, konst, skola, psyket, kontaktperson, kompisar, beställningar ect. men torsdagar är den dagen som jag ALLTID är ledig på. Och den dagen har jag helt för mig själv. Jag får göra precis vad jag känner för.
idag har jag spenderat dagen med att baka en kladdkaka till A. Han ringde och frågade om jag inte kunde göra det som han kunde ta med till jobbet som eftermiddags fika.
utöver det har jag roat mig med att städa, och ska snart till tvättstugan.

utanför fönstret faller snön så mjuk och vacker, jag har äntligen börjat acceptera att vintern är här för att stanna, och varje gång jag går ut och ser att jag behöver skotta utanför dörren så gör jag det med glädje.

utöver skolan och allt annat som rör sig i min vardag, så har jag en del hemlisar på gång. Och det går riktigt bra med detta. Och när jag känner mig redo, så ska jag avslöja vad det är :D

Dagens låt är Loreen-my heart is refusing me

En bild säger mer än tusen ord.

På vägen till skolan, så var soluppgången så otroligt vacker.
Och med min lilla skit kamera i mobilen så lyckades jag ta dessa bilder i taxin.
Div vi stod inte stilla med bilen, utan var i 50-60 km i timmen.

Jag måste få vara lite mallig och säga att FY FAN vad bra dom blev!

Det där med att må bra.

Denna vecka har jag varit helt jävla slut. Jag har inte orkat göra någonting vettigt alls.
jag har faktiskt till och med skitigt i skolan denna vecka.
Har för det mesta legat i soffan och stirrat på tv eller tittat på film. När jag inte gjort det har ajg läst. När jag inte gjort det har jag sovit eller pysslat.

jag är så jävla trött.

Idag har energin börjat komma tillbaka. Jag håller just nu på med tvättstugan. Jag lagar en jacka som gått sönder. Och jag jobbar på med läxor för att hinna i kapp.

Mitt humör går som en berg och dal bana, och igår var det värst på kvällen.
Jag biter ihop så gott jag kan, och tror att det är nyckeln just nu. Att bita ihop och intala sig att bättre tider kommer.

inför skolan och efter jul nyår, födelsedagen, så var jag så förbannat stressad, och jag märkte av det på psyket, resultatet blev att jag och kni**n blev kompisar i tre dagar.

så än en gång är jag sur över att jag inte kunde stå emot den...

Men jag reser mig upp, som så många gånger förr.
Reser mig upp, och skrattar ångesten i ansiktet, skriker att jag är starkare än den.

Det går bra nu.

Depressionen kommer krypande.
Jag slåss för mitt liv.

Det är svårt att andas.
Lungorna känns små.

Jag river på armar och ben.
Men det är inget andra förstår.

Det svider i hjärtat.
Att må så här.

Det händer inte var dag.
Som tur är.

Jag ligger på golvet.
Andas så gott jag kan.

"Älskling, du låter så långt bort."
"men jag är ju här."

Jag lever en dag till.
varje dag.
en dag till.

Depressionen känns nära.
Men jag är här.
Närvarade.
Så gott jag kan.
Kämpar lite till.
För det är jag värd.