Sidor

19 oktober 2010

Att släppa lös sina vingar, kan ofta vara svårt.


Gick prommis i regnet genom ekebyhovsskogen idag.
Var mysigt att få gå av sig stressen.

Ekebyhovskogen är verkligen vacker.

Funderade på en massa saker som just nu bara gör mig arg, besviken, ledsen och bara anmält pressad. Saker som jag inte ens ska behöva gå runt och fundera på.
Känner mig ledsen för att det blev ett missförstånd mellan mig och en nära vän i helgen. Och som fortfarande inte har tagit emot min ursäkt, trots att jag om och om förklarat mig varför det blev så fel som det blev.
Känner mig irriterad på att viktigpetter människor från kommunen inte kan göra sitt jobb. Dom har haft hela tre månader på sig att fixa en sak som skulle ha varit ordnat och klart, men som ajg i torsdags fick reda på inte var det. Och pga detta så kan jag hamna i skiten.... Detta är otroligt pressande.
känner mig pressad, irriterad och arg, på att vissa personer i mitt liv har svårt att acceptera en annan person i mitt liv. Och som denna person nu lider så pass mycket av att den inte vill vara med då dom andra är med. Personen känner sig otroligt utanför och ledsen och vet snart inte vad den skall göra och har iom det nästan gett upp att ens vilja ha kontakten kvar.
Detta är inte ett dugg roligt för mig då jag hamnar i kläm mellan dessa personer.

Känner mig irriterad för att två brev som jag har väntat på sedan i onsdags förra veckan fortfarande inte har dykt upp, människan som ska ha skickat detta påstår att det borde ha kommit fram. Båda breven behöver jag i morgon kl 8.00 på ett möte, och blir lite svårt att ta med sig dom då dom inte har kommit, pratade med personen som ska ha skickat dessa brev till mig och som då upptäcker att dom ligger kvar på hennes/hans skrivbord och ber så mycket om ursäkt för detta. Suck.... det är försent att be om ursäkt nu, jag behöver dom i morgon! Personen har haft hela 1 månad på sig att skicka dessa brev, och jag förstår inte varför det ska ta sådant tid. Och i detta fall går det inte "vill man ha något gjort får man görat själv."

Ja. Och nu är jag på bristningsgränsen och vet inte vad jag ska ta mig till. Behöver få sova om natten, kan inte ligga vaken och fundera på detta längre. Behöver på gå en dag utan att gnata i mitt huvud. Och nu säger mitt psyke stopp, jag brakar nu snart!

Herregud Låt mig för i helvete var ifred! Jag kan inte ha allt detta på mig!