Sidor

24 januari 2011

Vår längtan



Jag måste nog börja detta inlägg med att säga att jag är ingen vår människa egentligen. Jag älskar vintern och kyla! Jag tycker inte om värme och annat liknande och värme och detta ingår ju ofta i vår och sommar. MEN idag och veckan som varit har jag börjat få vår längtan i kroppen.

Jag vill se snön töa bort steg för steg, vattnet som ska glänsa i vår solen. Fåglarna ska sjunga sina sånger, knoppar på träden ska börja synas. Allt! Jag längtar efter det!

Att när man går i skogsparken kanske få se glimten av en snödroppe, kanske få se en hare skutta förbi, ett rådjur uppe på bergs sluttningen, som står och värmer sig i den nya solen, solen som försiktigt vågar tränga sig igenom den gråa vintern.

Jag vill kunna gå ut på min baksida och se mossan och gräset titta fram under snön, kunna ta mig en kopp te på min stol, sitta och värma mitt ansikte i solen.

Kunna se en klar blå himmel, och kanske höra hur det knakar och knarrar i träden som envist lyckas sträcka på sig efter flera månaders vila i den kalla hårda isen och frosten.

Jag vill kunna sticka ned min spade i jorden för att försiktigt kunna luckra upp jorden, inför en framtida plantering, av jordgubbar, rabarber, och potatis.

Jag vill kunna köpa flera frön på affären, kunna ta fröna ur tomaterna så jag kan få långa fina tomatplantor, som senare komma att växa röda solmogna tomater på.

Jag vill kunna lämna den tjocka vinter jackan inomhus, och bara gå ut i en tröja, byta ut mina tråkiga trista vinterskor, och ta fram mina gamla converse.

Jag är ingen vår människa, men nu. Vill jag mer än gärna säga adjö till vintern för denna gång, och hälsa våren välkommen, för jag har längtat efter den!