Sidor

9 juni 2011

Ny dag, nya tag.

En ny dag. Med nya tag.

Jag somnade sent i natt. Somnade nog inte förrens vid 4 tiden. Sist jag tittade på klockan, som jag undviker att göra in i det sista, så stod den på 03.47 Div. Jag somnade någon gång där efter.

Och vaknade hela tiden, sov så lätt att minsta lilla ljud fick mig att vakna direkt. Vaknade helt och hållet i morse kl 08.14 Så 2-3 timmars sömn?

Trots dom få timmarna, så känner jag mig mycket piggare och starkare idag. Jag mår inte LIKA dåligt just nu. Är fortfarande skör, och kämpar ständigt mot tant ångest som smyger runt varenda hörn. Ibland ser man henne smyga sig närmare. Men man hinner upptäcka det och hon smiter snabbt in bakom hörnet igen, för att iaktta när nästa passande stund kan komma, så hon kan hoppa på mig bakifrån och brotta ner mig på golvet. Hoppas verkligen att hon gör det när jag har någon med mig. Jag vet inte om jag klarar av henne ensam.

Jag och A pratade om det igår. När jag var hos psyktanten för några gånger sedan så frågade om hon på vilken skala från 1-10 som min ångest brukar ligga på.
Jag fattade inte först, hur menade hon, vadå skala. Hur ska jag veta hur stark eller svag min ångest är, när jag inte haft något annat än just det jag får.
Hon bad mig då ist att beskriva min ångest steg för steg.
Jag försökte gå gott jag kan att för klara hur hjärtat bultar, snabbt och hårt, hur jag inte får luft och kippar efter luft, hur ben och armar domnar bort, hur rummet snurrar, och allt allt blir svart. Att jag efter detta inte vet hur länge jag varit "borta" A har ju sagt att jag blir totalt från varande, jag är bara en kropp utan person. Man pratar till mig men får inget svar. Ögonen liksom irrar omkring, eller stirrar bara rakt fram, jag kan inte gå utan stöd, man får leda mig dit jag ska. Div. jag är bara en kropp, utan hjärna. Alla andra får göra sakerna åt mig.
Jag kommer inte ihåg dom där situationerna. Jag kommer bara i håg hur jag håller på att dö, för att sedan "vakna" och inte fatta ett skit. Jag kan dö i sovrummet och vakna i vardagsrummet, det var mörkt när jag dog och ljust när jag vaknade. typ.

Psyktanten sa iaf att det lät som att jag "lider" av panik ångest.
och vad i H---te innebär det då? Jag får ju inte ångest av panik. VAD är PANIIIIK ångest???
Hallå vad innebär det? Att jag får panik när ångesten kommer? För det får jag inte. Jag blir inte rädd, jag får inte panik, jag blir mest rädd för vad som händer, att jag tappar all kontroll ect. Det är väl inte panik?


Bilden är inte riktad till NÅGON, den är riktad till mig, Bara för att jag anser att jag är det, så betyder inte det alla alla med samma/liknande problem är det. JAG är det inte du, inte hon inte han.

Vad är panik ångest???
Jag har ju så klart googlat på det, men tycker inte att jag får något bra svar. Jag har fått en förklaring på det av psyktanten oxo, men fattar fortfarande inte.
JAG kan väl inte ha panik ångest? JAG har bara ångest. Ångest är allt. Panik ångest det får man väl när man bevittnar ett mord? Eller efter en olycka, typ chock, är inte det de som är PANIK ångest???

För JAG har inte panik ångest.
Precis som att dom påstår att jag kanske har borderline, alt schizofreni.
men HALLÅÅÅ!!! det har jag inte heller!!! Sluta säga att jag har saker som jag inte har!
Det är som att säga att jag har cancer, när jag inte har det, varför säger dom att jag har "cancer" när jag inte har det??? Jag är inte schizofreni, jag är inte borderline! Jag kan väl acceptera att jag har bipolär, men schizofreni, borderline!!! va FAN! Det är inte jag!
Det räcker väl att dom gav mig asperger, AD/HD. Det tog mig ett bra tag att acceptera dom diagnoserna, sen tog dom bara bort ad/hd när jag vant mig vid det och gav mig bipolär ist. Och nu, NU har jag kanske till och med borderline och/eller schizofreni!

Det är precis som att dom gav mig godis, men valde att ta bort det och ge mig en glass ist.

Jag är en människa! Inget papper! Ingen diagnos! Jag är en person! Med normala känslor!
Alla människor kan väl få ångest?! Alla människor hör väl då och då röster? alla människor skiftar väl då och då i humöret? alla människor vill väl ha antingen eller, och inte kanske?!
Jag kan väl omöjligt vara den ända!!

Nä blä och skit, nu ska jag titta på tv -.-