Sidor

8 juni 2011

Panik ångest - nästa.

20.10



Jag har sån panik.
Jag är så stressad.

jag kan inte sova ordentligt på nätterna, när jag sover sover jag inte länge. ett par timmar.
När jag sover drömmer jag bara mardrömmar. När jag vaknar av dom har jag säkert väckt hela huset. Jag skriker av ren skräck.

när jag är vaken. Är jag så sönder stressad. Jag har mörka ringar under ögonen, ögon vitan är inte vit, den är röd. Jag är blek trots att jag har vistats i solen.
jag är yr och svimfärdig nästan jämt.
Jag är hur trött som helst. men trots det går jag på hög varv.
Jag borde gå till centrum. Men har börjat bli allt mer rädd för det.

jag vet att stressen beror på att vernissagen är på söndag. Jag vet att det är för att jag känner mig lite för pressad. Att jag har ett lite för stort ansvar för det. Trotts att mitt ända ansvar är att befinna mig på plats under den dagen. Som är 4 timmar.
Allt jag behöver göra är att klä mig som en viking, och befinna mig på plats. Det är det ända.

Trots det känner jag så här.

Stressen har nu gått från sömn brist, till irritation. Jag är så grinig och bitchig mot allt och alla hela tiden. Pälskling stackarn får stå ut med mycket just nu. Skrik och gråt. Aggression och mardrömmar. Krav och ångest.

FAN! vad i HELVETE är det för fel på mig?!?!?!

Stressen har nu börjat leda till depressions. Och det har jag VERKLIGEN inte tid med.
jag har INTE tid med att vara deppig nu!

När allt jag egentligen vill är att sätta mig i ett hörn, i en glas bur och vara ifred. Isolera mig.
Jag gör så got jag kan för att låta bli, allt från knivar till isolering.
Jag biter i hop så in i H----TE.

Men jag har börjat tappa orken. Jag är på bristning hela fucking tiden.
Jag försöker balansera mitt humör på en sy tråd. Mitt humör som i vanliga fall är en kamp att hålla uppe på en tråd av garn. Är nu satan så mycket svårare att ha koll på.
Jag kommer snart att snubbla till och kanske falla av. Och vem fångar då upp mig?
Vem hjälper mig upp igen? Jag som är en person som är svår svår att få på rätt spår i gen, när jag väl fallit så har jag fallit och kampen upp är svår så in i -----.

Och som sagt har jag inte tid att snubbla nu.

Fan nu sitter jag och gråter oxo. Jag, den svaga mesiga skit Carro kan inte ens skriva utan att braka i hop i tårar, jävla tönt!
Ta dig samman för fan! bit ihop din jävla mes!


Rösterna har börjat komma till baka, på avstånd. Knivarna är svåra att stå emot just nu. Jag känner mig svag just nu. Jag vill inte ha hjälp, för jag är en stark person, ingen tönt, ingen mes, ingen svagis. Jag kan bita ihop. Jag måste bita ihop. För att alla behöver det just nu. Jag kan inte falla av tråden nu. inte än. *syster behöver mig, hon mår inte så bra just nu, hon behöver en stark *syster om hon ska klara sig, hur ska det gå om jag mår så här? BIT IHOP! ***** ska ha fest snart. Jag kan ju inte vara ett psyk fall då heller! BIT IHOP! Två vernissager är på väg, och jag måste befinna mig där, både vänner och familj kommer. BIT IHOP!!!

Men en liten rispa, det märker väl ingen?