Sidor

19 september 2011

Engelska förhöret.

Som jag tidigare skrev, så skulle vi ha en uppsats eller va fan man ska kalla det, om olika länder, och jag fick då UK.
Först fick en av klasskamraterna berätta om sitt land, och hon har en sån kraftig brytning från Indien så man fattade inte mycket av vad om sa.
Den andra förstod man lite bättre och den tredje hade glömt allt och stod mest och sa samma ord tre gånger om och om igen.
Vart eftersom att orden babblades upp, om olika länder så fick jag bara mer och mer kryp i kroppen, kände hur det blev tyngre å andas, hjärtat som slår hårdare, dimsynen slog igång, svartnar med och mer, och jag kände mig bara trängd, inklämd i en bur med personer som petar på mig med varsin pinne.

Jag fick helt enkelt en ångest attack i klass rummet när det var dags för mig att läsa/prata om mitt land.
Fick tillstånd att läsa direkt ifrån pappret, vilket gick åt helvete. Stapplade på orden, och det lät nog som att jag inte kunde engelska alls helt plötsligt. Pratade tystare och tystare, och tillslut så pratade jag inte alls. (dock trodde jag själv att jag gjorde det.)
Jag reagerade på att min klasskamrat la sin hand på min hand och frågade hur de e. Reflexen blev att jag viftade till med handen, reste mig upp så snabbt att stolen välte och jag själv rasade ihop på golvet, raspade så snabbt jag kunde, minns att detta gick i slowmotion. Det jag trodde var snabbt var mer långsamt och förvirrat.
När allt var ihop plockat så rusade jag ut ur klassrummet, och ringde taxi, bad om att få bli hämtad tidigare.
Läraren som följt efter mig ut undrade oroligt vad det är som hände, och jag lyckades väl mellan tårarna att förklara att jag har scenskräck.

Så japp. Det var min skoldag, var den inte skojjig.
Fuck hell no! Jag vill inte ens gå tillbaka nu.