Sidor

7 januari 2012

ingen ork, ingen lust, ingen ingenting.

Jag har inte orken, lusten ingenting.
Jag har tänkt länge på att posta ett nytt färskt inlägg, men varenda gång jag ska göra det så tappar jag dom där perfekta orden.

just nu, i denna stund, så sitter jag och stirrar ut genom ett fönster, tittar på den vita gräsmattan, ser min ljus lykta. Jag ser in i grannens vardagsrum, och på minns än en gång om vad som hänt under året. Jag ser gångvägen på andra sidan av området, där människor går i blindo, stirrar tomt framför sig, mot sin destination, gångvägen som dom så många andra gängen vankat på, mot sitt hem. Dom stirrar i sina mobiler, antagligen ett nytt sms, eller facebook, what ever.

jag ser grannen som bor på andra våningen, hon med sina gardiner, som tänkt varenda fönster, som om hon är rädd för att se eller synas. Hon som i våras snodde min kratta, som då påstod att hon hittat den, min kratta, hon som blängde in igenom fönstret innan hon smög iväg med krattan.
hon som låtsades att hon inte förstod varken engelska eller svenska, när jag frågade varför hon snott krattan. "bosniska, bosniska."

Jag ser min skitiga baksida, baksidan som har en stor lövhög, som jag krattade ihop i oktober, men aldrig orkade ta bort. Jag ser mitt utebord, som är rosa, som jag och Lillskiit målade i somras.

När jag blickar in i lägenheten ist, så ser jag min radio, som står vid tv, displayen lyser blått, med oläsliga siffror. Jag ser mina blommor i fönsterna, som hänger, dom vill ha vatten, men jag har ännu inte orkat ta mig tiden att vattna dom.

Jag ser mitt skrivbord, som är överbelamrat med allt annat än det de är till för, det ligger en gammal klocka på den, som jag inte får att fungera, det står tre stycken misslyckade badbomber i en skål. en skål jag fick utav Jennifer, "prinsess godis". Det ligger en kattborste på bordet.

när jag tittar på köksbordet, där datan står, som jag just nu sitter och skriver på, bokstav efter bokstav formas i bloggers skriv fält, bokstäver som snart kommer att publiceras.
Jag ser en godis skål med äckligt hårt gammalt godis, godis som inte vill bli uppätet, jag ser det fula saltkaret som jag i så många år har tänkt att byta ut mot ett finare.
Jag ser min sambos mobil telefon, den blinkar grönt, ett nytt meddelande.
Jag ser datamusen, skitig, den är grå ist för vit, den lyser rött, laser mus.
Jag ser hushållspapper, med den billiga skiten från Ica. det där tunna pappret som har bra kvalitet, men som är så fult på hållaren, ser ut som mc Donalds äckliga muggpapper.


Jag sitter här, och knapprar och knapprar, hör hur Alex sitter och muttar i sovrummet, han har någon ide, som inte vill som han.
Jag har planer egentligen idag, jag skulle baka kakor, smaskigheter som ska ätas nästa vecka, helgen då jag fyller ett år till. Då min familj kommer, för att fira att jag är ännu ett år närmare döden. Jag ser fram emot det, men samtidigt inte. Jag vet inte varför.


Jag ska nog göra något annat nu, måla? Rita? Baka?
Vad vet jag inte. Något kommer, en ide som kommer att bombardera mitt huvud, som så många gånger förr.


jag är inte arg idag, jag är inte irriterad idag, jag är inte sur idag.
Jag har bara ingen lust.
Ingen lust att göra någonting alls.