Sidor

19 oktober 2012

jobbigt

Känns som att allt långsamt flyter bort i från mig.
hur jag än gör för att förankra mina kära så lyckas förtöjningen släppa.

Jag börjar sakna mig samtalskontakt på psyk också, som har varit sjuk ett bra tag nu, och inte får jag tag i någon ersättare heller, någon jag kan prata med under tiden som min egna är borta.

I går kväll självskadade jag mig, som vanligt egentligen, men såren blev betydligt mycket djupare än i vanliga fall, vet inet riktigt vad jag ska göra åt saken egentligen.
Jag ljög för mina internet kompisar om att jag åkt till vårdcentralen. Men i själva verket satt jag hemma och tittade på tv och surade över att jag inte hade modet att ta mig i väg. FÖRLÅT!!! <3 p="p">Jag vet inte varför jag ljög, kanske för att slippa berätta sanningen, för att få tyst på dom?

Just nu sitter jag och tittar på tv, och dricker chi te. Väntar på att älsk ska komma hem. Är så förbannat trött på att vara ensam, även om jag egentligen inte är det, har massor av underbara människor i min närhet att prata med, men trots det så känner jag mig ensam.
Jag kanske känner mig ensam i situationen jag är i. Ingen å prata om dom med.