Sidor

3 november 2012

Vad är det egentligen som styr just nu?

Sitter och lyssna på Lenka. Hon är väldigt duktig. Talangfull. Min smak på musik.

Är ensam hemma ikväll också, och har egentligen ingen lust att vara bland folk heller. Är så paranoid just nu, så kan inte koncentrera mig på en sak under en längre stund.
För varje dag som går så blir jag rädd för ytterligare en sak. Idag är jag rädd för blomflugor, att dom ska äta sig in i min hud och lägga ägg, som blir till larver, som sedan kryper runt i mina vener, äter sig ut och blir flugor och processen börjar om.

Har mycket röster som kontrollerar otroligt mycket. Mina mediciner biter verkligen inte på dom. Dom tvingar mig till div saker, jag har ett barn inom mig som är min bästa vän, Josefin, Hon är ca 4-5år gammal och har en otroligt livlig fantasi, och samlar på småsaker, hon har en helt egen hörna i lägenheten för sina saker.
Men just nu har mina röster-knackarna kidnappat josefin, och jag får endast tillbaka henne om jag lever på vatten i 10 dagar, och det börjar imorgon. Vatten i 10 dagar ser jag inte direkt fram emot alls.

Inte nog med det, så vill dom att jag slutar äta mina mediciner.

Försöker hålla mig samma och inte falla sönder, men det är så otroligt svårt, jag vet snart inte vad jag ska ta mig till. Hur länge till orkar jag egentligen med detta helvete?
Jag kommer ju inte ta livet av mig direkt, även om viljan att göra det är stark, så är kärleken till min familj starkare och det får mig att stanna kvar. Men om knackarna tar över helt så är nog risken ganska stor, och jag hoppas verkligen att någon i min närhet får in mig på psyk då.
Viljan att leva måste vara starkare än viljan att ge upp.

Har skurit mig idag också, hela armen är uppriven, ser hemskt äckligt ut faktiskt. Man ser fettvävnaden under huden, gulvit massa som pressar sig ut. Såren är så djupa att det tar ett par sekunder innan blodet kommer, och väller över kanten på huden för att sedan rinna ut på armen och droppa mot golvet. Påminner lite om första gången jag gjorde det, när jag inte vågade ta i och rispade försiktigt ett nytt blad mot huden, och små bloddroppar pressade sig kämpigt ut genom huden för att sedan koagulera och pillas bort, hur gammal kan jag ha varit då? 13 kanske? Jag hade inte hunnit börja högstadiet än iaf.

Nu ska jag väl lägga mig på soffan och bara lyssna till musiken, ha det mysigt. Ligga under täcket som Jenji sov under när hon var här för någon vecka sedan, täcken luktar Jenji och ajg känner mig trygg.
När Jenji var inlagd för några år sedan så brukade jag spruta min parfym på hennes kudde, för att hon skulle känna sig tryggare.