Sidor

30 april 2013

Hjälp mig! Låt mig vara! Men... hjälp mig.

Hjälp mig!
Jag rasar.

Hjälp mig!
Jag försvinner.

Hjälp mig!
Jag går sönder.

HJÄLP MIG!
För fan! hjälp mig!

Är så glad att min familj finns för mig nu!
Nu när jag går sönder. Mitt skal av styrka gick i kras idag.
Mitt skal av styrka, har knäcks och spruckit.

Jag faller, snabbt och långsamt.
Jag går på linbana, utan säkerhetslina. Shit! Jag faller lite till vänster.
Nej, jag faller mot höger. Pustar ut, jag har balansen. Eller?

Jag vill inte detta mera.
Jag orkar inte mera.

Men jag ska vara stark. Försöka vara stark. Även om jag behöver 50 redbull för att orka. Även om jag behöver massa protein för att bygga styrka.
Så ska jag vara stark, även denna gång ska jag vara stark, även om jag är ensam, även om jag är i en massa av hjälpande händer.

Jag blir så rädd.
Rädd för mig själv, rädd för rösterna, rädd för skuggan, rädd för min osäkerhet, rädd för mig själv.

Hjälp mig!
Hjälp mig!
LÅT MIG VARA!
Men jag viskar ändå, hjälp mig.