Sidor

28 april 2013

vad är det som händer egentligen?

Hela denna helg har varit kaotisk, även om helgen inte är slut ännu, så lugnar den sakta ner sig. Men jag får nog ändra mitt ordval i början. Dom senaste två veckorna har varit kaotiska.
Jag och Alex har gjort slut, eller snarare, jag har gjort slut med Alex. Anledningen frågar många mig, och jag svarar tillbaka att det är många bäckar små.
Jag har gått och tänkt på detta i ett år, ska jag eller ska jag inte. Och nu valde jag det, jag valde att göra slut med Alex, och det har varit ett bra val, och jag är glad att jag har gjort det, det känns rätt.
Dom senaste två veckorna har Alex bettet sig som skit, skrikigt och bettet sig riktigt illa, och jag vet inte längre vem han är. För så som han har bettet sig, så undrar jag vem jag egentligen har varit tillsammans med i sex år. För den Alex som jag sett i två veckor, det är inte samma Alex som jag varit tillsammans med.
Han han ringa och skälla ut mig i telefonen, och nästa samtal så ringer ha och ber om ursäkt för hur kan skällt ut mig, och nästa samtal, skäller han ut mig igen.

Denna vecka som har varit så har jag inte velat ha Alex hemma, så han har fått sova borta. Och i torsdags så började jag och en kompis att packa ALLA han saker, och jag kan säga att det var mycket saker! Jag har bilder på det packade i kameran, kan lägga in det i ett senare inlägg om jag vågar, känns elak att hänga ut Alex på det viset.
Jaja, igår lördag, så fick jag hjälp av mamma och en kompis till mamma att packa ut allt, eller nej, lyfta ut allt ifrån lägenheten och ställa det på framsidan. Det tog mer än en timme att göra det, och vi var trött efter.
När Alex och hans kompis skulle komma med bil och släp för att hämta sakerna så blev jag så stressad och bokstavligen rädd, så jag fick följa med mammas kompis hem till henne, som bor i närheten och sitta med henne där, medan mamma tog hand om Alex, sa vad som gällde ect.
Kände mig jätte elak mot mamma, som gav henne min skit, att hon fick ta över mitt jobb, när det till en början var så att hon skulle komma som moraliskt stöd när Alex väl kommer. Men jag klarade inte detta. Men jag vet att jag inte behöver känns så, att mamma inte tyckte att det var jobbigt.
När Alex hade fått gå sin runt tur i en dammig och ekande lägenhet så stängde mamma dörren och låste, lämnade Alex med alla saker, och kom till oss.
Vi pratade en stund och gick sen hem till mamma ist.
Där hemma så åt vi en liten lunch och satt och pratade en stund. Jag kom på att jag ville ha cola, men glömt min plånbok hemma i lägenheten, så mamma bjöd på det, hon gick och handlade det till mig, medan jag väntade hemma hos henne. När hon kom tillbaka så gick vi snabbt hem till mig och packade en väska med lite saker till mig, som jag skulle behöva för att kunna sova hemma hos henne.
Jag ville inte sova ensam hemma hos mig, med allt dam och alla känslor.

Nu är det som sagt Söndag, jag vaknade som vanligt för tidigt, och sitter nu i min syster rum, medan mamma och min andra syster ligger och snossar.
När dom har vaknat så kommer vi nog att ta det lilla lugna, och när vi känner oss redan (vet inte om min syster följer med) så ska vi gå hem till mig, och jag ska då få hjälp att städa ur lägenheten och försöka ställa i ordning möblemang, så lite sällskap.
Det känns sköt att veta att jag inte är ensam, att jag har så många människor runt omkring mig, som hjälper mig när det blir jobbigt, eller när min värld vänds upp och ner.
Jag skämtar ofta om att jag har asperger då och då, "nu får jag asperger igen" för det finns stunder då jag verkligen inte kan tänka klart, och jag är då glad över att jag har så mycket människor runt omkring mig som förstår.

På måndag kommer iallafall kuligheter! :D
För Jimpis! Kommer hem till mig! Gud vad mysigt det ska bli!
Påtal om det, jag har nog helt glömt att berätta att jag har gått och kärat ner mig i Jimpis, eller Bumbi som jag kallas honom, jag vet att han inte gillar när jag gör det, men det skiter jag i, för han är min lilla Bumbi björn! :D <3 p="">
Nu så ska jag nog gå ut och röka, vänta på att min familj vaknar till liv, och sen bara njuta av dagen.

Förlåt för ett gigantiskt inlägg, men men, så är det ibland :D