Sidor

30 maj 2013

...

Är ute och går i korridoren.

No title

Det blir nog några fler inlägg ändå.  Iallafall tills jag har fixat en ny blogg.
Jag har sovit dåligt inatt. Vaknade ofta av olika drömmar.
Jag har självskadat som en idiot igår också. Så nu har jag flera stygn än vad jag kan räkna.
Zascha kommer idag. Ska bli kul att se henne igen. Blir så glad när hon kommer.

Jag har fått pyssla framsidor på anteckningsblock till personalen i syfte att må bättre och att minska självskadebetendet. Ska fråga om jag kan få göra fler Idag.

Jag mådde åt helvete igår. Grät ena stunden och var apatisk andra stunden.
Imorse vaknade jag nästan glad och sa det till min kontakt person här. Och ca tio minuter senare mådde jag sämre igen.

Personalen ska snart hjälpa mig att göra ett nytt dags schema.
Ska även få hjälp att lägga om såren.

Nu orkar jag inte skriva mer. Börjar må för dåligt för det. ♥

29 maj 2013

Hejdå bloggen

Detta är nog det sista inlägget jag gör i denna blogg.

26 maj 2013

kortfattat.

Jag har inte haft min dator på ett par dagar och har därför inte kunnat blogga så mycket dom dagarna.
Anledningen till det är för att jag skulle ha natt permission från måndag-tisdag (20-21/5). Natt permissionen gick inte som jag ville att den skulle. Jag var tvungen att åka tillbaka till avdenlingen redan på måndagen, och i all hast så glömde jag att ta med mig datorn. Mamma och min Syster var snälla och kom med den igår. Men har ändå inte kunnat vara på internet, eftersom att det var något knas med inloggningen. Men det är uppenbarligen fixat nu.

Idag har jag tittat på film med Lollo, och pysslat lite. Känns så skönt och befriande att kunna vara kreativ igen. Jag har inte haft det sugen på ett tag, så känner mig lite ringrostig.

Jag har inte heller självskadat alls på 5 dagar, och bränt mig på 10 dagar! Känner mig så förbannat stolt, och är så glad att personalen och andra patienter på avdelningen som har stöttat mig i detta.

Tidigare i kväll så blev överfallslarmet på avdelningen igång satt. Blev ganska chockad och rädd pga en personal ifrån en avgränsande avdelning.
"Men kom då för i helvete! Larmet går ju era puckon"
När hann sa så så tittade han på mig ungefär som att jag skulle bekräfta att dom var puckon som var så sega. Blev först bara ställt, och sen när jag gick ut och rökte så kände jag hur stressad jag blivit av allt det. Fick en kram av en patient på avdelningen. Jag bad flera gånger om ursäkt att jag kramade henne, men hon sa att de inte gjorde något alls.
Efter detta så kollade vi klart på filmen, och målade sen av oss ångesten vi fått. Det fungerade ganska bra faktiskt, bra ångesthantering. Att måla.

Imorgon ska jag ev. hälsa på en annan kompis som är inlagd på ett annat sjukhus. Ska fråga läkaren om jag kan få en dags permis på några timmar. år se vad han säger om det. Tror inte att det ska vara några problem.

Sen jag kom hit för snart tre veckor sedan så har jag haft tre olika rumskompisar. Alla har varit jätte snälla. Men jag kan störa mig på hur dom tar sig friheterna att använda mina tvålar i duschen. Jag med mina tvång vet ju hur mycket som var kvar efter min egna användning, och när man då sitter där inne på toan, och ser att det har minskat. Då blir ja sur. Som Lollo sa. Man kan ju iallafall fråga innan man bara tar, man får ju oftast till svar att det är ok, och jag svarade att det värsta som kan hända är att man får ett nej.

Jag börjar känna av mina sömnmediciner nu, så ska nog avsluta.
Hade tänkt att chatta med Jimpa, men det får nog bli imorgon istället. Han är inte online nu ändå... Jaja, det kommer flera gånger.

20 maj 2013

bruten hand.



Bröt handen på mig själv igår.
Här är rödgen bilden på det. Fick den av personalen på avdelningen. Min ena skötare gick till rödgen och bad om att få en kopia på min hand.

Ja.... E man självdestruktiv så e man....


19 maj 2013

Allt och inget, fan ta dig bipolära helvete!

Blir eventuellt utskriven imorgon. För några timmar sedan så kände jag mig lugn inför det, men nu vet jag inte längre om det verkligen är så bra. Känner mig orolig. Vet inte om jag verkligen är redo för att åka hem.
Vet inte heller hur jag ska säga det till läkaren imorgon.
Det var prat om att jag skulle vara kvar tills på fredag, men nu är det åter igen prat om måndag, eftersom att dom tycker att jag mår bättre och inte behöver vara inlagd längre.
Fattar inte att dom inte kan se skillnad på må bra och hypomani. Känner mig till och från speedad.

Kom för en stund sen tillbaka till avdelningen efter en promenad med Lollo. Kändes skönt att få komma ut och gå lite. Speciellt med sällskap. Visste inte att Lollo inte gillar att vara bland mycket folk, precis som jag, så det var skönt att vi kunde ta bakvägarna från Görans till Fridhemsplan.


Har fortsatt att bränna mig trots att mamma blir arg. Och jag får jätte dåligt samvete för det, jag vill inte bränna mig, och speciellt inte när mamma blir arg, och ändå så gör jag det. Blir så förbannad på mig själv.
Min hand har svullnat upp rejält, fick någon ide om att svullnaden lägger sig om jag skär lite där, idiotisk som jag är, resultatet blev att den svullnade upp ännu mera.


Tog precis en rökar paus, Lollo satt på balkongen.
"jag börjar bli orolig för dig, kan du inte prata med personalen"
"ska bara blogga färdigt först, och sen pratar jag med personalen, messar dig när jag gjort det"
"det är bara att ropa om du vill ha med mig som stöd, vill inte gola på dig, men du vet ju vad vi har sagt"

Så nu har jag snart bloggat klart och ska snart be personalen om hjälp.

Blir så irriterad på att vara bipolär ibland, eller snarare varje dag. Sa till personalen igår att jag brukar bli hypomanisk i några timmar/dagar. Och när jag kommer ur det så sjunker jag som en sten.
Så som Lollo sa, jag borde säga det till dom så att dom vet det.

18 maj 2013

manisk


Kan inte sluta med detta vansinne.
Idag är jag halvt som halvt manisk. Har varit det sen i går kväll.
Är det fortfarande, trots att jag fått mediciner som ska ta ner mig. Men dte tar nog ett tag.

Får ser hur detta slutar.

Idag kommer mamma och Zascha hit på besök, ska bli kul!
På måndag är det prat om utskrivning, men enligt personalen så är det nog inte läge, så dom ska ha möte med läkaren på måndag om att jag behöver vara kvar nästa vecka också....

16 maj 2013

Gojja

Sitter i soffan tillsammans med Jenji och babblar gojja, samtidigt so vi snokar runt på internet, och bara ha det bra. Vet inte vad mer ja ska skriva just nu.

Intresseklubben antecknar att jag numera har tre brännmärken på armen, och inte längre får röka ensam, men jag gör det ändå, och känner mig trots detta ganska stolt över att jag inte fortsatt att bränna mig i dag.

Fimpa på armen?

Vet inte hur länge jag har varit här nu. Vet inte hur länge jag kommer stanna heller.
Vet bara att ev. utskrivning blir på måndag, men troligtvis så blir det förlängt. Inget är säkert just nu.

Jag känner mig självdestruktiv hela tiden. Vill skära hela tiden, och har redan gjort det på avdelningen. Resultatet? mera extravak.
Glömde säga till personalen när jag skulle ut och röka för en stund sen, som ska följa med så jag inte fimpar på koppen.
Tog väl chansen nu och gjorde det. Det var skönt. Men inte alls som att skära sig.
Kommer nog bli mer fimpningar nu :(

Få be personalen följa med.


15 maj 2013

tråk

Nyss kollat klart på en film med Lollo, nu sitter vi i våra egna rum (delar inte rum med henne). Såg en komedi, mest för att vi inte ko på något bättre, och för att vi skulle se en film som är enkel, som inte kräver så mycket konsentration.

SKönt att man kan sms/skype med folk. Jimpa är inte online just nu. Men man kan ju inte vara online hela tiden. Zascha verkar vara upptagen, så får klara mig ensam ett tag nu. Får jag jätte tråkigt så får jag spela spel med personalen :)

Idag fyller Alex år. Ringde imorse och grattade honom. Känns lite konstigt att inte kunna göra det IRL, bjuda på middag å gå på bio som vi brukar göra tillsammans när någon av oss fyller år.
Jaja.

hur jag blev inlagd.

Nu ska vi se om jag kan skriva ett något mer ingående inlägg om hur jag har det just nu.

I fredags så var jag på möte hos psykiatrin, och där sa dom som vanligt att dom vill lägga in mig, men jag sa prompt nej. Enda kravet till att jag fick åka hem, var om jag tog emot mobila teamet under helgen.
På lördagen så var jag hemma hos mamma, fikade och hade det mysigt, och sen följde mamma med hem till mig lagom tills MT skulle komma.
Vi tog en fika innan dom kom. När dom knackade på dörren, så sto vi och pratade en stund, innan dom valde att jag skulle följa med dom in till psyk akuten. "situationen är ohållbart".

Fick sitta på akuten ett par timmar innan jag förflyttades till avdelning 1. Tillfällighets avdelningen som jag kallar den. Den avdelningen hamnar man på om dom övriga avdelningarna är fulla eller inte har möjlighet att hämta en, så jag fick sova där en natt.
På morgonen fick jag prata med en läkare, jag sa att jag ville åka hem, men han höll inte med alls. Några timmar senare fick jag komma till avdelning 51.

Sov där en natt och hade på morgonen (måndag) möte med läkaren på den avdelningen. Det bestämdes att jag fick åka hem.
Väl hemma så kom min boendestödjare, vi åkte till Lidl och handlade lite mat, och sen vidare hem igen.

Under kvällen så mådde jag bara sämre och sämre, och insåg tillslut att detta inte kommer att gå. Jag ringde till mamma och frågade vad jag skulle göra.
"Ring mobila teamet, ja är på väg, springer nu".

Någon timme senare kom MT och hämtade in mig igen, på telefonen sa dom att det var jag själv som skrivit ut mig, men jag har inget minne av det. Och många runt mig ha tyckt att det är konstigt att jag blev utskriven.
Vid 20 tiden var jag åter igen tillbaka på psykakuten. Och 00:15, så kom jag tillbaka till avdelning 51.

Just nu sitter jag i pyssel rummet, tillsammans med en annan patient som jag har fått kontakt med här, känns ganska skönt att slippa sitta helt ensam här, dagarna blir mera uthärdliga då. Men jag orkar inte själv pyssla, men vill ändå ha sällskap, så sitter här med min dator och bloggar, kollar runt på internet å så. När jag och Lollo anser oss färdiga här, så ska vi titta på film. Det vi inte vet är vilken film vi vill se, så får leta runt lite till, se om man kan hitta något intressant p Viaplay.

Nä. Nu ska jag nog gå ut och röka.
Får bloggar mera senare eller nått.

14 maj 2013

Inlagd

Ja, det är det jag är just nu dårå.
Orkar egentligen inte skriva något speciellt om det.
Får se om det blir något mera ingående inlägg om det vid ett senare tillfälle. Skönt att jag får ha min dator här iallafall

10 maj 2013

orkar inget mer snart.

Känner mig så trött hela tiden.
Vet inte vad eller varför eller hur jag ska bli piggare.

Försöker fördriva dagarna med för hög musik och chattande med folk.
Haft en helt ok dag idag ändå, trots allt som hänt.

Fick brev på posten idag. Har fått godkänt att flytta.
Så snart flyttar jag från min tvåa till en etta. Ska bli skönt. Komma bort ifrån denna lägenhet, glömma allt som finns och funnits i denna lya.
Mamma har sagt att hon kan hjälpa mig att måla och tapetsera i den nya lägenheten, så nu har jag faktiskt kunnat börja små titta lite på tapeter och så.
Börjat planera hur jag vill ha möbleringen och vad som behöver köpas till.

Min psykolog ringde för en stund sen och berättade att mobila teamet kommer i helgen och tittar till mig.
Vet inte vad jag ska tycka om det. Det är väl bra antar jag, att dom kommer och tittar till mig. Dom pratade även om att jag kanske ska få nått slags armbands larm, såna som tanter har. När jag känner att jag är på väg in i psykos, eller skurit mig illa, så trycker man på den så kommer det någon ganska snart där efter.
Vet inte om jag vill ha en sån. Känns så fånigt.
Dom bad mig iallafall att fundera på det.

Nu s¨ska jag nog bara slappa med lite tv spel. Nintendo is da shiet

9 maj 2013

Vad vill jag?

Jag orkar ingenting, känner mig så fruktansvärt utmattad psykiskt, och det har även börjat påverka mitt fysiska mående. Känner mig seg, långsam, eller hur man nu ska kalla det.
Kroppen vill inte göra som jag vill.

Har någon vanföreställning/hallis just nu, som jag haft sen igår, och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den. Om den är verklig eller inte, kan alla se detta eller är det bara jag? Vad innebär den? Är det farligt?

Hallisen farsinerar mig samtidigt som jag blir rädd för den, och jag vet inte vad jag ska göra åt saken heller, jag vet inte hur jag ska få stopp på den.

Jag är just nu något avslappnad, samtidigt som jag känner mig stressad, trots att min dag ändå har varit lugn. Dorina har varit här på besök under dagen och vi satt och babblade och lyssnade på musik.
När hon gått så satte jag mig vid datorn och fick till min förskräckelse läsa ett hemskt blogg inlägg om mig själv i en annan människas blogg, blev otroligt förnärmad och ledsen.
Konfronterade människan och ville ha svar på varför, när det visade sig vara ett hemskt missförstånd, så det är väl ok nu. Antar jag, men jag har blivit ännu mera osäker på var jag har den personen någonstans.
Zascha messade under kvällen och frågade vad jag gjorde, och eftersom att vi både mår dåligt just nu så kunde vi väl joina varandra i samma grop framför en film. Såg en film som heter Stay, väldigt bra film, men udda slut på den, blev lite besviken samtidigt som det gjorde att filmen kändes ännu mera spännande.

Nu är jag iallafall hemma, är trött som bara den, men varken vill eller vågar gå och lägga mig, då nätterna har blivit jobbigast, så jobbiga att jag helst inte vill sova ensam alls. Men jag väljer att göra det ändå, och det för katternas skull.
Jag vill inte vara ensam alls just nu och håller mig därför hemma hos vänner och familj så fort jag får chansen. Och om jag ovanpå detta ska börja sova borta så kommer ju katterna bli väldigt ensamma och det känns väldigt elakt av mig att göra så mot dom.
Så därför försöker jag iallafall så gott det går att vara hemma. Även om det är jobbigt och ångest fyllt.
Hade bara önskat att någon kunde sova här hos mig så jag slipper känna såhär. Men vill på samma gång inte ha någon här hos mig alls. Vill vara ensam, samtidigt som jag vill vara tillsammans med någon.
Vet inte vad jag vill. Vet ingenting.
Skönt att jag ska till psykologen imorgon iallafall, så att jag får prata av mig.
Bara dom inte vill lägg in mig nu, med tanke på att dom pratat om det några gånger i rad nu.

Men vad ska jag göra på psyket? Inget alls egentligen, nästan samma som jag gör hemma, skillnaden är att jag är inlåst och att jag har personal att prata med när jag vill. Men det har jag ju hemma också, fast på telefon eller skype.
Hehe skype ja. Jag är nästan beroende av det. Sitter där nästan hela tiden och pratar med olika människor. Ni får adda om ni vill. Lista ut namnet själva.


8 maj 2013

blod, ångest, och inte veta vad.


Känslan när man "vaknar" på golvet i badrummet, med blod på hela kroppen och över hela golvet, handfatet är mera rött än vitt, och så denna lilla elaka goding prydligt nerlagd vid tvålpumpen. Den känsla är ju bara så härligt underbar. Eller?

Nä. Definitivt inte alls så kul att vakna upp till...

Så nu har man återigen ett bandage på ena armen. Det som var "tur" var väl att just detta blad är flitigt använt sen tidigare och därför jävligt slött, så såren blev inte djupa alls, och därför behöver jag inte sy. Så det är ju iallafall bra.

Det som oroar mig mest är att jag inte har något minne av att jag ska ha skurit mig. Jag kommer inte ihåg det alls.
Jag kan tänka mig att jag gick in i någon annan värld för att jag fick för mycket ångest och därför skar mig själv.
Så nu är jag bara lättat som in i attan att det inte var ett oanvänt blad, för då hade det blivit betydligt mycket värre.

Det är nu jag önskar att jag kunde prata med Jimpa eller nått. Han förstår ju iallafall.
Visst jag kan ju ringa Zascha, Jenji eller mamma. Men just nu är det Jimpa jag vill prata med, även om han är så fruktansvärt klängig av sig.
Men det känns som att jag och han, har förstört den chansen nu. Som att det är försent för att prata. För mig är det inte det. Och jag vet inte hur han känner om det.
Funderar på att avblokera honom på skype, men jag vet inte om jag vågar.

ingen rubrik, blir bra

Långt inlägg. För den som inte orkar läsa allt, så handlar det om, död, relations problem och fina vänner.

Blir så trött. Trött på allt som har med karlar att göra. Man får ständigt höra att det är vi kvinnor som är krävande, men jag tror fan att vi är lika krävande som män.

Jag har gjort slut med Alex, och det har efter omständigheterna gått helt ok, även om jag är arg och irriterad på honom. Han frågar det ofta, "är du arg på mig?" och jag är väl för feg för att svara Ja, jag är arg på dig. Ja, jag är arg på dig, för hur du är, hur du har varit, hur du beter dig mot mig nu. Allt du gör får mig bara att bli förbannat.
Jag vet att det kommer att släppa med tiden, om inte annat så hoppas jag väl på det, att jag ska kunna sluta vara arg, och försonas med honom. Men det känns så långt bort.

Jag har ju även gjort slut med Jimpa. Av flera skäl, både personliga skäl, men även för hur han är som person, när vi var tillsammans, han är en person när jag är vän med honom, men en helt annan när jag är tillsammans med honom.
När jag gjorde slut med honom hade jag hoppats på att det skulle innebära att vi gick tillbaka till vänner. Även om det skulle kännas annorlunda. Men så blev det inte. Jag klarade av den biten, jag klarade att återgå till vän. Men Jimpa, klarade inte det. Han blev klängig, kändes som ett plåster. (även om du säger att du ska sluta läsa min blogg Jimpa, så är jag inte dum, jag vet att du läser iallafall. och jag skriver vad jag vill. OK)
Jag bad honom flera gånger att ta ett steg tillbaka, sluta vara så på, sluta vara så klängig. Jag kunde starta datorn och det tog bara några sekunder innan han ringde på skype, det slutade med att jag loggade in som osynlig, för att slippa den biten, eller satte på stör ej, men satt och pratade med andra kompisar iallafall.
Jimpa kunde även ringa mig mitt i natten, för att säga hur mycket han saknar mig, och att han hoppas på att jag kommer bli kär i honom igen. Men jag svarade flera gånger att jag inte tror att det kommer bli så.
Det ironiska är, att JO, JOOOO, det hade kunnat bli så att jag fick känslor på nytt, men enbart om han inte varit så jävla klängig, man får ju ingen luft.
Jag tänkte på det, om han är så här klängig online, hur är han då IRL om vi blir ett par, är han lika klängig då?
Jag ville inte ta den risken.
Så jag valde att säga upp kontakten helt ist. Det var bäst för både mig och Jimpa tror jag. Han kan inte må bra själv av att göra så. Och jag mår inte bra av att ha det så. Och för att slippa att må sämre, för oss båda, så sa jag upp kontakten. Men dörren står fortfarande öppna, vill han eller jag ha kontakt igen, så kommer jag iallafall höra av mig via mail eller liknande.

Denna helg, har ju som sagt Jenji varit här hemma hos mig, vi fotade, tittade på film och grillade med Zascha. Hade det verkligen jätte mysigt. Ett tag under helgen så stängde jag av mobilen helt, för det plingade och ringde hela tiden, jag stängde till en början av ljudet, men blev tokig iallafall, och stängde ist av den.
När jag morgonen efter startade den igen så kom allt på en gång, så hela mobilen hakade upp sig >.< Jävligt irriterande.

I veckan, så har jag mest varit ensam, samtidigt som jag varit med vänner. Det är skönt att ha sådana vänner. Vänner man kan vara med, men ändå få vara för sig själv. Sitta tillsammans i soffan, prata lite och sen bara vara tysta, för att sen prata igen. Gå undan en stund i rummet, eller gå ut och röka ensam, men på samma gång ha sällskap av dom man älskar. Så jävla glad för att jag har så förstående vänner, hoppas att dom även uppskattar mitt sällskap på samma sätt.
Det behöver jag iof inte fundera på, för jag vet redan att dom tycker samma sak.
Det som är så skönt med mina vänner. Raka puckar, är det något, så säger vi det direkt, och åtgärdar det direkt. Så att vi slipper sura miner. :)

Det jobbigaste denna vecka, är nog inte allt som hänt med relationer. Det är nog att jag valde att avliva en av mina katter, och det känns väldigt tråkigt.
Zascha var super snäll och följde med på den processen och fanns där för mig och Anton (katten).
När vi kom hem, så orkade inte jag någonting, och fick därför sova hemma hos Zascha. Och det är jag otroligt tacksam för, är så glad att jag alltid är välkommen hemma hos henne.

Ikväll, så sa jag till Zascha att jag ville vara ensam, att jag behövde vara för mig själv. Men jag känner redan nu att jag inte kommer klara av det. Men jag kan ju inte fly ifrån mitt eget hem. Jag måste lära mig att vara ensam med mina känslor, för att hantera dom, för att lära mig hur man gör.
Men blir det för jobbigt, så kommer jag nog att söka närhet av någon.

6 maj 2013

Det enda...

Haft en mysig helg, men orkar inte skriva om det alls just nu.

Det enda jag orkar är att vara ensam. Har ingen lust med det sociala idag. Ingen skype, FB, DV eller telefon. Inget alls.
Idag kommer jag vara ensam, med mig själv. För det är det jag behöver.

2 maj 2013

Vem, vad, hur, när?

Jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vad jag ska göra, jag vet ingenting, allt jag vet, om jag nu vet någonting, är att jag verkligen kan vara ett riktigt jävla svin!
Än en gång har jag smittat människor jag älskar med mitt gift till sjukdomar.

Jag var tillsammans med Alex i sex år, ett ganska kaotiskt och rörigt förhållande, men som trots detta haft många vackra och minnesvärda stunder. Det har varit jobbigt för både mig och Alex, men även för folk runt omkring oss.
Som jag skrev tidigare så kastade jag imprimsip ut honom i helgen som var, ett svårt men ändå rätt beslut av mig, och jag känner mig stark i det även om jag rasade under marken pga det.

I samband med mitt beslut om att göra slut med Alex så kom en ny vacker man in i mitt liv, Jimpis, eller Bumbi, som jag kallar honom, vi pratade intensivt i flera månader, och när jag tillslut bestämde mig för att göra slut med Alex så upptäckte jag att jag fått känslor för Bumbi, jag var kär, och jag kan nästan säga olyckligt kär, för jag visste knappt själv vad jag ville.
Det kändes så jävla rätt när han skulle komma hit i måndags, hur fint vi skulle ha de tillsammans, och den känslan försvann  eller förändrades i samband med att jag träffade honom IRL igen. Jag insåg att det inte längre var kärlek jag kände, det kändes så ofrivilligt fel.

Det ena ledde till det andra, ångesten byggdes upp och jag visste inte vad jag skulle ta mg till eller göra, jag kände och känner mig så förvirrad.
Jag tog ett svårt och motvilligt beslut att skicka hem Bumbi redan en dag efter, han kom på måndagen och fick åka hem på tisdagen, en visit på lite drygt 24 timmar, ett förhållande på nästan sex dagar.
Även om det var ett kort förhållande, det kortaste jag någonsin har haft i hela mitt liv, så är det ett av dom finaste förhållanden jag någonsin har haft, och jag känner mig så dum som gjort slut, samtidigt som jag är medveten om att det var nödvändigt, för att det hade inte fungerat för min del, mina känslor kommer inte att återgå till kärlek i morgon. Kanske, bara kanske om något år, men jag tror inte det.

Jag sitter nu i min något tomma ekande lägenhet och lyssnar på för hög musik, sjunger med som någon full karaoke idiot och gråter mellan raderna, rasar ihop på golvet i en stor massa av ångest, innan jag fattar tag i dansens händer, tjoar, dansar, och mår bra, för att åter rasa ihop av ren utmattning.

Jag är utmattad. Psykiskt trött, slutkörd.

Jag har många runt mig som stöttar mig just nu, men trots detta så känner jag mig så ensam. Trots att psykiatrin har valt att ha två till tre samtal i veckan ist för ett, så känner jag mig ensam och förvirrad. Trots... Detta trots detta... Tom, ensam, förvirrad, som ett svart hål.

Jag ska ta mig upp även denna gång, jag ska. Men ja vet inte hur och när, eller var. Jag vet ingenting. Samtidigt som jag vet massor.
Som en ordbok, den har massa ord, den vet vad allt betyder, men den vet inte hur man förklarar på ett försåtligt sätt, den blir förvirrad ch känner sig mera tom, en rik.