Sidor

8 maj 2013

blod, ångest, och inte veta vad.


Känslan när man "vaknar" på golvet i badrummet, med blod på hela kroppen och över hela golvet, handfatet är mera rött än vitt, och så denna lilla elaka goding prydligt nerlagd vid tvålpumpen. Den känsla är ju bara så härligt underbar. Eller?

Nä. Definitivt inte alls så kul att vakna upp till...

Så nu har man återigen ett bandage på ena armen. Det som var "tur" var väl att just detta blad är flitigt använt sen tidigare och därför jävligt slött, så såren blev inte djupa alls, och därför behöver jag inte sy. Så det är ju iallafall bra.

Det som oroar mig mest är att jag inte har något minne av att jag ska ha skurit mig. Jag kommer inte ihåg det alls.
Jag kan tänka mig att jag gick in i någon annan värld för att jag fick för mycket ångest och därför skar mig själv.
Så nu är jag bara lättat som in i attan att det inte var ett oanvänt blad, för då hade det blivit betydligt mycket värre.

Det är nu jag önskar att jag kunde prata med Jimpa eller nått. Han förstår ju iallafall.
Visst jag kan ju ringa Zascha, Jenji eller mamma. Men just nu är det Jimpa jag vill prata med, även om han är så fruktansvärt klängig av sig.
Men det känns som att jag och han, har förstört den chansen nu. Som att det är försent för att prata. För mig är det inte det. Och jag vet inte hur han känner om det.
Funderar på att avblokera honom på skype, men jag vet inte om jag vågar.