Sidor

8 maj 2013

ingen rubrik, blir bra

Långt inlägg. För den som inte orkar läsa allt, så handlar det om, död, relations problem och fina vänner.

Blir så trött. Trött på allt som har med karlar att göra. Man får ständigt höra att det är vi kvinnor som är krävande, men jag tror fan att vi är lika krävande som män.

Jag har gjort slut med Alex, och det har efter omständigheterna gått helt ok, även om jag är arg och irriterad på honom. Han frågar det ofta, "är du arg på mig?" och jag är väl för feg för att svara Ja, jag är arg på dig. Ja, jag är arg på dig, för hur du är, hur du har varit, hur du beter dig mot mig nu. Allt du gör får mig bara att bli förbannat.
Jag vet att det kommer att släppa med tiden, om inte annat så hoppas jag väl på det, att jag ska kunna sluta vara arg, och försonas med honom. Men det känns så långt bort.

Jag har ju även gjort slut med Jimpa. Av flera skäl, både personliga skäl, men även för hur han är som person, när vi var tillsammans, han är en person när jag är vän med honom, men en helt annan när jag är tillsammans med honom.
När jag gjorde slut med honom hade jag hoppats på att det skulle innebära att vi gick tillbaka till vänner. Även om det skulle kännas annorlunda. Men så blev det inte. Jag klarade av den biten, jag klarade att återgå till vän. Men Jimpa, klarade inte det. Han blev klängig, kändes som ett plåster. (även om du säger att du ska sluta läsa min blogg Jimpa, så är jag inte dum, jag vet att du läser iallafall. och jag skriver vad jag vill. OK)
Jag bad honom flera gånger att ta ett steg tillbaka, sluta vara så på, sluta vara så klängig. Jag kunde starta datorn och det tog bara några sekunder innan han ringde på skype, det slutade med att jag loggade in som osynlig, för att slippa den biten, eller satte på stör ej, men satt och pratade med andra kompisar iallafall.
Jimpa kunde även ringa mig mitt i natten, för att säga hur mycket han saknar mig, och att han hoppas på att jag kommer bli kär i honom igen. Men jag svarade flera gånger att jag inte tror att det kommer bli så.
Det ironiska är, att JO, JOOOO, det hade kunnat bli så att jag fick känslor på nytt, men enbart om han inte varit så jävla klängig, man får ju ingen luft.
Jag tänkte på det, om han är så här klängig online, hur är han då IRL om vi blir ett par, är han lika klängig då?
Jag ville inte ta den risken.
Så jag valde att säga upp kontakten helt ist. Det var bäst för både mig och Jimpa tror jag. Han kan inte må bra själv av att göra så. Och jag mår inte bra av att ha det så. Och för att slippa att må sämre, för oss båda, så sa jag upp kontakten. Men dörren står fortfarande öppna, vill han eller jag ha kontakt igen, så kommer jag iallafall höra av mig via mail eller liknande.

Denna helg, har ju som sagt Jenji varit här hemma hos mig, vi fotade, tittade på film och grillade med Zascha. Hade det verkligen jätte mysigt. Ett tag under helgen så stängde jag av mobilen helt, för det plingade och ringde hela tiden, jag stängde till en början av ljudet, men blev tokig iallafall, och stängde ist av den.
När jag morgonen efter startade den igen så kom allt på en gång, så hela mobilen hakade upp sig >.< Jävligt irriterande.

I veckan, så har jag mest varit ensam, samtidigt som jag varit med vänner. Det är skönt att ha sådana vänner. Vänner man kan vara med, men ändå få vara för sig själv. Sitta tillsammans i soffan, prata lite och sen bara vara tysta, för att sen prata igen. Gå undan en stund i rummet, eller gå ut och röka ensam, men på samma gång ha sällskap av dom man älskar. Så jävla glad för att jag har så förstående vänner, hoppas att dom även uppskattar mitt sällskap på samma sätt.
Det behöver jag iof inte fundera på, för jag vet redan att dom tycker samma sak.
Det som är så skönt med mina vänner. Raka puckar, är det något, så säger vi det direkt, och åtgärdar det direkt. Så att vi slipper sura miner. :)

Det jobbigaste denna vecka, är nog inte allt som hänt med relationer. Det är nog att jag valde att avliva en av mina katter, och det känns väldigt tråkigt.
Zascha var super snäll och följde med på den processen och fanns där för mig och Anton (katten).
När vi kom hem, så orkade inte jag någonting, och fick därför sova hemma hos Zascha. Och det är jag otroligt tacksam för, är så glad att jag alltid är välkommen hemma hos henne.

Ikväll, så sa jag till Zascha att jag ville vara ensam, att jag behövde vara för mig själv. Men jag känner redan nu att jag inte kommer klara av det. Men jag kan ju inte fly ifrån mitt eget hem. Jag måste lära mig att vara ensam med mina känslor, för att hantera dom, för att lära mig hur man gör.
Men blir det för jobbigt, så kommer jag nog att söka närhet av någon.